concerninghobbits.blogg.se

Vart ska man börja.. Vid halv två idag hade jag bestämt mig för att detta inlägg skulle heta något i stil med "en dystrare dag", nu är jag dock inte lika säker. Låt mig börja om från början. Har vi nämnt att vi är i Kambodja? för det är vi nämligen - ett litet land med en stor och grym historia. För knappt 35 år sen tog galningen Pol Pot över och gjorde kambodjanernas liv till ett rent halvete. Jag tänker inte ge er någon historialektion men det ni bör veta är att han utrotade en fjärdedel av landets befolkning (3 miljoner människor) under tre och ett halvt år. Idag besökte vi platsen dit människorna togs för att avrättas samt där de hölls fångna och torterades. Vi tillbringade ett antal timmar med att lyssna på en ljudbok som beskrev steg för steg hur allting gick till. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att upprepa det vi fick höra men det var minst sagt hemskt. Aldrig har jag känt mig så nära något så otäckt och otänkbart. 

Jag gillar inte riktigt vart det här inlägget är på väg så jag ska snart byta spår. Jag är dock glad över att ha fått insyn i ett så brutalt folkmord och jag känner att jag förmodligen har blivit något visare. Allting annat känns så fruktansvärt banalt i jämförelse dock - diskusionen huruvida man ska ge 5 eller 7 dollar för en tuk tuk eller ifall man kommer få tillbaka eller betala skatten hemma i Sverige. Vi har det ruskigt bra och jag hoppas verkligen att vi tar vara på det. 
För att skaka av oss den overkliga känslan av död och missär (vilket är svårt med nakna barn som tigger på gatan) tog vi till flaskan, hårt... skoja bara, vi tog några öl och spelade kort. Kanske var det hjärtlöst av oss att börja umgås och spendera pengar efter det vi precis varit med om men jag tror verkligen inte vi hade klarat av att göra något annat. Det som började som en dyster dag blommade snabbt ut och blev en utav de trevligare kvällarna på länge. Mycket skratt, öl och goda vänner stod för sällskapet.

En rolig grej är att försäljarna på gatan ständigt utvecklar sina försäljningsknep. En underbar liten flicka på tio vårar körde med sten, sax, påse. Om hon vann skulle vi köpa ett armband, vann vi skulle vi få ett gratis. Henrik fick storstryk medan jag sopade banan med henne. Hennes sorgsna blick blev dock för mycket och det slutade med att vi båda köpte varsitt armband.... well played girl.... 

Nu är jag tillbaka på rummet och i och med att datorn är omformaterad och att internet inte funkar här så skrivs allting i adressfältet för webbläsaren. Ska springa ner i lobbyn och se ifall jag får upp skiten. Hoppas ni inte är alltför uttråkade av mitt något sentimentala inlägg. Ni ska dock veta att jag uppskattar er, där hemma, mer än innan. Imorgon bär det av mot Siem Reap där Ankorwat väntar. Bussresan ska ta 6 timmar men vi får se hur det blir med det. 

 

Kram Jens

 

Spoiler allert!! vi överlevde och jag fick inte upp inlägget förrän nu, som vanligt. stay tuned