Sammanfattning av koh rong
Kategori: Allmänt
Trots magsjuka och kollektiv hemlängtan tänkte jag sammanfatta de bra och fina sakerna på Koh rong. Here it goes.
Kajakpaddlingen i lugnt klarblått vatten till lonely beach var fantastisk. På vägen dit såg vi vildapor och örn. Stranden är utan tvekan den vackraste jag och Emil någonsin skådat med sju (!) kilometer öde strand och sanden som gick 150 meter ut i det 32 gradiga vattnet.
En timmes nattdyk var lite läskigt men riktigt häftigt. Dom medelmåttiga ficklamporna gjorde det kanske onödigt svårt att se sakerna man skulle akta sig för, typ vassa sjöborrar osv vilket gjorde att det blev lite okontrollerat och pulshöjande emellanåt. Dock såg vi räkstim, krabbor, humrar, en enorm blåsfisk, prickig rocka och massa andra härligheter!
På tal om pulshöjande manövrer så körde vi trekking för att komma tillbaka till vår älskade strand. Det började med att hela gruppen gjorde ett försök i hettan men fick ge upp efter en timme då vi tappat vägen och irrat runt i djungeln där vi bekantade oss med både spindlar och ormar. Dagen efter gav jag och Emil oss fan på att hitta stranden och bunkrade upp med ryggsäckar och vattenfallet. Vi fick sällskap av en djungelhund som hängde med oss och var väldigt fin. Dock avvek han ibland för att jaga apor. Vi hade hört att sista biten ner mot stranden skulle vara brant och tänkte inte mer på det utan följde stigen och började sen hoppa, klättra, och svinga oss ner i lianer för att komma ner för berget. Dock insåg vi efter en stund att detta inte kunde vara rätt väg då stigen upphörde i djungeln och hunden inte längre tog sig fram längs bergsväggarna vi utmanade. En sista kraftansamling och några ryggdunkar på det så gjorde vi ett sista försök och hittade då vägen! Sammanlagt trekkade vi i tre timmar i 35gradig djungel och vätskebalansen var därefter, men vad gjorde det när vi besegrade djungeln och fick njuta av världens finaste strand?!
I övrigt blev det mycket beachvolley och en och annan drink om kvällarna. Summa sumarium en underbar ö, där vi bara råkade ha lite otur.
/Günter Lundin