Super Sapa
Kategori: Allmänt
Jag vill inleda med att tacka Adam för vår underbara tid tillsammans samt det fina avslutet i bloggen, kunde inte ha varit finare. När vi skiljdes åt hade jag två val, antingen lägga mig i fosterställning på marken och kvida, eller ta mig i kragen och åka till Sapa. Jag tog mod till mig och valde alternativ numer två.
Återigen befann vi oss på en nattbuss och det känns verkligen som att jag kan skriva en egen blogg om bara de trötta bussarna men det är ju inget kul. Det är dock roligare än att spendera 12 timmar på en hålfyld väg längst bak i en buss - fem grabbiga grabbar blev placerade på en och samma rad utan något att säga till om. Natten gav inte många timmars sömn men till slut hittade vi en mindre van som tog oss upp till ett vackert paradis högt upp i bergen vid namn Sapa. För första gången sedan Nya Zeeland upplevde jag frisk och klar luft i mina lungor, vilken befrielse i kontrast till den avgasfyllda luften på marknivå.
Efter frukostbuffé träffade vi vår lilla guide, Shu, som skulle vandra tillsammans med oss i bergen. Världens gulligaste tjej på 19 vårar, kanske 1,55 lång och hur go som helst. När vi började vandringen såg vi vyer som definitivt håller NZ-klass (vilket inte säger lite). Uppfylda av livets goda ting börjar vi vår vandring och får snabbt sällskap av ett gäng kvinnor som bor i den byn vi ska gå till. De frågar ifall de kan hänga på och talar om allt mellan himmel och jord. De som bor här uppe i bergen klär sig annorlunda beroende på vilken by de tillhör och många utav dem hade sina spädbarn i små knyten på ryggen. Dessa kvinnor var dock ute efter att sälja (så klart), så innan vi skiljdes åt gick vi igenom deras handgjorda sortiment. Även småflickorna jobbade stenhårt för att sälja sina små armband vilket var ruskigt svårt att säga nej till.
Vi stannade i en liten by för natten och tog in hemma hos en familj på ett sk. homestay. Här bjöds vi på grym vietnamesisk mat samt fint sällskap i form av Nicole och Fiona från Schweiz samt Francis från Australien. Vi lärde tjejerna att spela kortspelet tekken vilket blev en blodig affär där Samuel och Henrik tillslut stod som segrare.
Vi blev även bjudna på det lokala risvinet vilket inte påminner det minsta om vin utan mer som ruskigt stark sprit. Mannen i familjen Tan tog drinkar med alla som ville innan han lämnade petflaskan på bordet och gick tillbaka in i stugan för att kolla på fotboll. När resten av kvinnorna gått och lagt sig slöt jag och Samuel upp med Tan framför tvn innan vi också kröp upp på vinden för att sova - regnet slog hårt mot taket och åskan mullrade konstant. Vi sov som barn.
Regnet gjorde dock morgondagens trekking något mer utmanande jämfört med dens företrädare. På lerigt och hal mark kämpade vi oss uppför i säkert en timme innan vi kom fram till ett vackert vattenfall där vi fick hämta andan, till och med Shu var trött.
Jag får inte bli för långdragen här utan hoppar fram till att vi tog oss tillbaka till Sapa för att duscha äta och säga adjö innan vi rörde oss mot ännu en nattbuss. Det är trist att vissa vietnameser är så otrevliga för det infekterar ens syn på så mycket annat. Återigen blev vi placerade längst bak i bussen. Vi vägrade då vi försökte förklara att vi var alldeles för stora för det. Detta gav oss endast en utskällning på oklart språk och vi gick och la oss på trist humör. Vi tog oss dock tillbaka till Hanoi och tillsammans med Emil, Henrik och Simon avnjöt jag och Samuel en sista frukost med grabbarna innan vi packade ihop och åkte tillbaka till Saigon. Läser ni detta mina fina spångavänner ska ni veta att ni är grymma och vi har haft det super med er! PUSS
Imorgon bär det av till Kite-surfarnas paradis Mui Ne så även om Adams resa just nu har tagit ett break får ni gärna hänga på ett litet tag till! Blir ju ledsen om läsarsiffrorna går ner.
Hoppas ni har det fint där hemma så ses vi om inte mer än en vecka!
Puss och kram, Jens