In i mörker
Kategori: Allmänt
Vi lämnar Hoi An med nya kavajer och skjortor för en ny upplevelse - nattåg i Vietnam. Vi har fått höra från olika håll att man bör hålla sig undan från tågen då de tar lång tid och är "dirty". Vi hade dock inte mycket till val då vi ville ta oss till Phong Nha-Ke Bang National Park för att se världens största grotta Son Doong.
21.30 ramlade vi in med våra väskor på en lokal-fyld tågstation där vi sedan tillbringade 2.5 timmar i väntan på det försenade tåget. Två och två skiljdes vi åt för att hitta våra sovhytter. Med hjärtat i halsgropen öppnade jag och Adam dörren till vårt hem för natten. Tre vietnameser sov sött i underslafarna, en man och en kvinna med deras lilla bebis. Natten var absolut inte så farlig som man hade förväntat sig och när solen gick upp letade vi efter någon som kunde förklara var och när vi skulle av. Propagandamusik förklarade att det var dags och vi tog oss till taxin för att komma till hotellet.
Allt kändes då riktigt schysst förutom att hotellägaren inte kunde engelska. Vi lyckades dock boka in oss på en guidad tur till två grottor med lunch och allt etc. Vi fick också en god frukost innehållandes ägg, bröd och ost.
Next stop, Caves! Wow va balt det var. Turen inleddes med en halvtimmes tur på en flod som ledde oss rakt in i en enorm grotta. Mörkret slöt sig runt oss och vi vaggades runt och häpnades av moder jords extrema kreativitet. Jag lyckades dock, av okänd anledning, inte hålla ner frukosten, vilket resulterade ett något svagare intresse. Hur som helst en häftig grej.
Efter lunchen tog vi oss till nästa grotta, dong thien duong, där vi vandrade uppåt i säkert 15 minuter för att sedan ta oss ner i ett enormt grottsystem. Känslan var nog densamma för oss som för brödrarskapet då Gandalf "risks a litle more light" i morias grottvalv. Massiva pelare formade av naturen och 100 meter högt i tak gick vi djupare och djupare in. Lummelundagrottorna kan slänga sig i väggen.
Efter fyra timmars sömn kan ni förstå att vi var trötta och efter turistande i fem timmar i 30 gradig värme kan i förstå att vi var ännu tröttare. Vi var dock inte klara utan drog till en liten flod där vi fick bada kallt för första gången sen Nya Zeeland.
Hungriga och sömniga kom vi tillbaka till hotellet. Desperat suktande efter mat var vi tvungna att försöka fixa en bussbiljet till Hanoi morgonen efter. Något visade sig omöjligt då INGEN kan engelska. Vi kastade tillslut in handduken, konstaterade att morgondagens backpackers får lösa problemet och satte sikte på den enda rekommenderade restaurangen i staden enligt lonely planet. Beskrivningen var något kryptisk och avslutades med "great conversation". Maten var skit... "great conversation" var ironiskt menat då ingen utav de 10 servitriserna kunde engelska. Usch, lite mat och relativt dyrt, en ny sorts mörker fyllde oss och vi gick hem för att sova bort problemen.
Denna dag har dock följt samma mönster, vi har lyckats få tag i bussbiljetter men det är i princip det enda som har gått positivt. Utstirrade, utpekade och utskrattade varndrade vi den ödsliga staden i jakt på mat utan att hitta något. Tillslut åt vi kanske den värsta måltiden hittills vilket har lämnat oss lika trötta som igår.
Vi behöver komma härifrån.
Bussen lämnar 21 så förhoppningsvis är vi härifrån innan 23. Vi lever, vilket är bra. Soligare dagar ligger framför oss.
Puss / Jens