concerninghobbits.blogg.se

There and back again

Den som gapar efter mycket..

Kategori: Allmänt

Till er trogna läsare som fortfarande hoppas var morgon att bloggen ska uppdateras kan jag säga det här: vi har ett nytt projekt på gång, spänn fast er och vänta. Håll hårt i era nära och kära och håll andan - snart smäller det!

Dags att ta farväl

Kategori: Allmänt

Imorgon fyller mina resande dagar 105 och de har kommit till sitt slut. Självklart känner man sig lite ledsen att allt är över men det ska också bli oerhört skönt att komma hem till familj och vänner. 
Jag fick en härlig känsla av totalt välmående här omdagen. När jag låg i solen och inte gjorde någonting kunde jag konstatera hur nöjd jag är med min resa. Jag har fått vara med om så oerhört mycket med så många grymma människor. Detta har överlägset varit mitt livs äventyr och något jag kommer ta med mig genom livet. 
 
Jag vill tacka alla som varit med och gjort denna resa till vad den har varit, ruggigt häftigt. 
 
Slutet på min resa innebär dock slutet för vår relation här i bloggen, förhoppningsvis klarar ni er. Men för er som ser bloggen som ert liv har jag en dialog från min och Adams guide genom den här resan som jag kommer avsluta med. 
 
Vi ses hemma i Sverige
 
Jens, signing out
 
End? The journey doesn't end here. Death is just another path, one we all must take. The grey rain-curtain of this world rolls back, and all turns to silver glass. And then you see it...
What? Gandalf? See what?
White shores... and beyond, a far green country under a swift sunrise.
Well, that isn't so bad.
No, no it isn't.
  ~Gandalf and Pippin, The Return of the King (movie)
 

We'll go out with a bang

Kategori: Allmänt

Näst sista kvällen i Vietnam vilket också innebär näst sista kvällen på min resa. Klart vi ska fira! Kvällen inleddes på vårt stammishak där de underbara nudlarna kostar 1,5 dollar och ölen 0,5. Efter att ha ätit tog vi oss mätta och glada till Sankara. Stället var relativt dött men i baren stod Padey som vi lärt känna här i Mui Ne. Efter att ha pratat nonsens med ett gäng koreaner och två ryska kvinnor tog vi oss vidare till stället där fölk "kanske skulle hänga". Det var endast personal där så vi teamade ihop oss med två lokala grabbar som jobbade på stället och lirade biljard. Jag har aldrig spelat så bra någonsin innan tror jag men ändå lekte grabbarna bara med oss.
Det skevaste på kvällen hände dock efter biljarden då vi av oklar anledning började spela "hoppa hage" (?) med ett gäng tjocka ryssar. Hemskt roligt. Snart snubblar vi på två backpacker tjejer som hänger på till nattklubben där det faktiskt fanns en del folk. Vi mötte upp Padey och avslutade kvällen nere vid vattnet för att se soluppgången. 
 
Idag har man väl mått som man förtjänar men jag och samme lyckades iaf komma iväg till "the sand dunes" som är några stora sanddyonor mitt ute i ingenstans, riktigt balt. Vi tackade också av favoritrestaurangen med världens sötaste servitris. Tårfyllt adjö. 
 
Adjö 
 

Mui Ne

Kategori: Allmänt

Första dagen i Mui Ne inleddes som planerat. Liggandes på beachen konstaterade jag att ölen och den bristande fysiska aktiviteten har fördärvat min kropp. Aldrig någonsin förut har jag varit så fet som jag är nu. Dessa tankegångar få mig att fatta beslutet - sol, bad och träning får stå på schemat de sista dagarna på resan.
Planerna höll i kanske 3 timmar innan det blev dags för middag. Under middagen träffade vi Bill, cirkus 55-60 år gammal, som blundade och pekade på en världskarta. Fingret hamnade på Vietnam och saken var biff. För första gången någonsin satte lantisen sig på ett plan och lämnade Australien. Ett antal öl hann försvinna då han delade med sig av sina erfarenheter. Snart gled fem kanadensiska grabbar in som vi snabbt fattade tycke för. Rätt som det var var klockan 6 på morgonen och jag insåg att morgondagens löppass förmodligen skulle bli inställt. 
 
Ett par soltimmar hann vi åtminstonde med innan solen gick i moln. Vi mötte upp kanadikerna på en Bu ke-restaurang för att sedan dra vidare till en mysig och fräsch beachklubb (TACK SOSSO FÖR TIPSET!) för lite pub quiz. Dålig erfarenhet från Sydney gjorde att stämningen innan kanske var en aning spänd men den här frågesporten var ruggigt mycket roligare. Många musikfrågor samt mycket film och serierellaterat gav oss en hedersvärd femteplats (utav 12). Direkt efter gick kanadensarna tillbaka till hotellet och vi träffade britterna JP och Adam. Ännu en vild utekväll utspelade sig till småtimmarna. Det ska tilläggas att utelivet i princip bara består av läskiga ryssar och galna asiater - vi är sålda. 
 
Idag var vi uppe lite tidigare, hängde på Sankara beachclubb och bara mådde. Livet är riktigt skönt just nu även om både jag och Samuel är lite trötta. Kryper nu ner i sängen och drömmer mig bort. 
 
Ha det fett! 
 
Jens

Super Sapa

Kategori: Allmänt

Jag vill inleda med att tacka Adam för vår underbara tid tillsammans samt det fina avslutet i bloggen, kunde inte ha varit finare. När vi skiljdes åt hade jag två val, antingen lägga mig i fosterställning på marken och kvida, eller ta mig i kragen och åka till Sapa. Jag tog mod till mig och valde alternativ numer två. 
 
Återigen befann vi oss på en nattbuss och det känns verkligen som att jag kan skriva en egen blogg om bara de trötta bussarna men det är ju inget kul. Det är dock roligare än att spendera 12 timmar på en hålfyld väg längst bak i en buss - fem grabbiga grabbar blev placerade på en och samma rad utan något att säga till om. Natten gav inte många timmars sömn men till slut hittade vi en mindre van som tog oss upp till ett vackert paradis högt upp i bergen vid namn Sapa. För första gången sedan Nya Zeeland upplevde jag frisk och klar luft i mina lungor, vilken befrielse i kontrast till den avgasfyllda luften på marknivå. 
 
Efter frukostbuffé träffade vi vår lilla guide, Shu, som skulle vandra tillsammans med oss i bergen. Världens gulligaste tjej på 19 vårar, kanske 1,55 lång och hur go som helst. När vi började vandringen såg vi vyer som definitivt håller NZ-klass (vilket inte säger lite). Uppfylda av livets goda ting börjar vi vår vandring och får snabbt sällskap av ett gäng kvinnor som bor i den byn vi ska gå till. De frågar ifall de kan hänga på och talar om allt mellan himmel och jord. De som bor här uppe i bergen klär sig annorlunda beroende på vilken by de tillhör och många utav dem hade sina spädbarn i små knyten på ryggen. Dessa kvinnor var dock ute efter att sälja (så klart), så innan vi skiljdes åt gick vi igenom deras handgjorda sortiment. Även småflickorna jobbade stenhårt för att sälja sina små armband vilket var ruskigt svårt att säga nej till. 
 
Vi stannade i en liten by för natten och tog in hemma hos en familj på ett sk. homestay. Här bjöds vi på grym vietnamesisk mat samt fint sällskap i form av Nicole och Fiona från Schweiz samt Francis från Australien. Vi lärde tjejerna att spela kortspelet tekken vilket blev en blodig affär där Samuel och Henrik tillslut stod som segrare. 
 
Vi blev även bjudna på det lokala risvinet vilket inte påminner det minsta om vin utan mer som ruskigt stark sprit. Mannen i familjen Tan tog drinkar med alla som ville innan han lämnade petflaskan på bordet och gick tillbaka in i stugan för att kolla på fotboll. När resten av kvinnorna gått och lagt sig slöt jag och Samuel upp med Tan framför tvn innan vi också kröp upp på vinden för att sova - regnet slog hårt mot taket och åskan mullrade konstant. Vi sov som barn. 
 
Regnet gjorde dock morgondagens trekking något mer utmanande jämfört med dens företrädare. På lerigt och hal mark kämpade vi oss uppför i säkert en timme innan vi kom fram till ett vackert vattenfall där vi fick hämta andan, till och med Shu var trött. 
 
Jag får inte bli för långdragen här utan hoppar fram till att vi tog oss tillbaka till Sapa för att duscha äta och säga adjö innan vi rörde oss mot ännu en nattbuss. Det är trist att vissa vietnameser är så otrevliga för det infekterar ens syn på så mycket annat. Återigen blev vi placerade längst bak i bussen. Vi vägrade då vi försökte förklara att vi var alldeles för stora för det. Detta gav oss endast en utskällning på oklart språk och vi gick och la oss på trist humör. Vi tog oss dock tillbaka till Hanoi och tillsammans med Emil, Henrik och Simon avnjöt jag och Samuel en sista frukost med grabbarna innan vi packade ihop och åkte tillbaka till Saigon. Läser ni detta mina fina spångavänner ska ni veta att ni är grymma och vi har haft det super med er! PUSS
 
Imorgon bär det av till Kite-surfarnas paradis Mui Ne så även om Adams resa just nu har tagit ett break får ni gärna hänga på ett litet tag till! Blir ju ledsen om läsarsiffrorna går ner. 
 
Hoppas ni har det fint där hemma så ses vi om inte mer än en vecka! 
 
Puss och kram, Jens 

Dags att sätta punkt

Kategori: Allmänt

Väldigt trevlig sista natt i Hanoi. Gick till en restaurang och servitrisen frågade om jag var själv, svaret blev ja varpå hon hugger tag i mig och leder mig bort till en äldre herre. Hon tyckte det var perfekt att para ihop oss två ensamvargar och på den vägen blev det. Han hette Steve, hade hunnit bli 66 år gammal och byggde nu sitt hobbyföretag från Vietnam. Vi pratade om hans ungdom då han 1964 bilade västkusten i USA i en folkvagnsbuss. Nästan att han pressade fram en tår när han mindes tillbaka. Amerikansk utrikespolitik och affärsmöjligheter diskuterades också och tiden flög förbi. Till slut skildes vi åt och hans sista ord var "Adam, luck is just around the corner." Väldigt fin man det där...
 
Ägnade resten av kvällen åt att kolla fotboll och blev kompis med Marko från Schweiz vars favoritband råkade vara johnossi och mando diao så vi hade intensiva diskussioner om detta. När han gick och la sig fick jag en ny vän. Andy från Hamburg hade pluggat ekonomi och jobbat fem år på bank i London och tyckte nu att det var dags att resa. Efter några öl kröp det fram att han var en hängiven jägare och visade bilder på hjortar han fällt i Tyskland. Vi enades om att jag skulle åka till Hamburg och jaga med honom och han fick gärna komma till sverige för lite sådan jakt. Får se hur det blir med det... 
 
Natten avslutades med george och paul på rummet där George ännu en gång försökte förklara hur reglerna i cricket fungerar, helt omöjligt att begripa..
 
Taxin går nu om en halvtimme och det är dags att checka ut. Det överlägset största äventyret i mitt liv så här långt är alldeles strax slut och jag är tacksam för allt jag fått uppleva. Särskilt stort tack till mina reskamrater och till den trognaste kamraten av alla vill jag säga:
 
The last pages are for you, Jens 
 
/er tillgivne Adam 

Att omfamna ensamheten

Kategori: Allmänt

Den sista utekvällen tillsammans blev sjövild. Jag och simon segrade storartat i beerpong mot några britter och dryck sänktes i aldrig tidigare skådad fart. I förvirringen hittade jag en fantastisk hatt som kommer bli en trogen följeslagare på fester framöver. Efter ett tag hamnade vi på en svartklubb där vi dansade och vevade runt i timmar. Slutade med efterfest på rummet med Sofie och Sandra som vi träffat i Nha trang. Nattens slutsats var att risvin är förjävligt. 
 
Dagen efter sa vi farväl och pojkarna drog norrut till Sapa för natursköna upplevelser. Jag gissar att de inte har internet där så jag ska styra bloggen på egen hand så gott jag kan under tiden. Jag tog mitt pick och pack och flyttade till en våningssäng på Hanoi backpackers. Blev rumskompis med tre trevliga tjejer och två grabbar från London. Kvällen spenderades med Sofie och Sandra. Efter några drinkar styrde vi glada i hågen mot den galna nattmarknaden där vi spenderade några timmar. Sen tillbaka till hostelet för en sängfösare och sen ett smärtsamt farväl då dom skulle dra vidare morgonen efter. Avslutade natten med kortspel med George och Paul på rummet och smidde planer för morgondagen.
 
Klockan ringde vid åtta och vi vandrade några kilometer till gubben Ho chi minhs pampiga mousoleum där han låg konserverad i en enorm byggnad. Coolt att äntligen få träffa denna nationalsymbol, väldigt välbevarad för sin höga ålder får man erkänna... Kollade sen in hans residenspalats som var väldigt tjusigt och vackert.
Nästa stopp blev litteraturtemplet som var fint, traskade runt där och insöp kulturen på bästa sätt.
 
I kväll blir det fotboll med mina engelska vänner och eftersom detta är min sista natt kan den sluta hur som helst. 
 
(note to self: jag har ett flyg att passa imorn, inga överdrivna äventyr ikväll)
 
A

Grabbigt till havs

Kategori: Allmänt

Halloj från Halong! 
 
Nä inte direkt, i skrivande stund ligger vi på hotellrummet i Hanoi och vilar upp oss inför kvällens kommande bravader. Det har dock hänt en del kul där emellan. I tisdags hoppade vi på vår "segelbåt" för att åka ut i den vietnamesiska skärgården.
Mycket strul med nästan allt kändes det som. Resan var försenad, vi var för många personer på den första båten så vi kom inte in i våra hytter förrän på kvällen. Det största problemet var dock den extrema tjej-bristen. En romantisk segling med ett tjejgäng utan någonstans att fly kändes inte alltför långt borta, men oj så fel vi hade. Vi var 15 personer på båten, svennegrabbarna (vi), singaporegrabbarna (5st) samt två hetrosexuella par. För er matematiker där ute är svaret självklart - två tjejer, båda upptagna. Självklart gick stämningen ner lite men det är ju knappast något som inte ett antal öl kan lösa. Singaporeanerna (?) visade sig alla jobba som fångvaktare vilket inte är helt vanligt, speciellt inte då man inte är mycket större än jag och är mellan 24-27 år. Dessa grabbar hade dock koll på läget, de är de asiater som klär sig överlägset bäst och faktiskt var överlägset trevligast. En brölig grabbkväll avnjöts i ett underbart paradis. 
 
Morgondagen var dock inte lika fin då man vaknar upp med huvudverk och en galen vietnames bankar på dörren och skriker "CHECK OUT". "Yesyesyes" säger jag, går upp och sätter mig på toa. Tre minuter senare bankar det ännu mer och jag tror att dörren ska slås in. Jag öppnar och utanför står en ruskigt ful man som tittar på mig med 100 procent hat i blicken. Jag hämtar min väska och går ut. När jag säger åt honom att han inte behöver vara så arg tar han ett steg närmare och gör sig beredd på strid. Chockad och skakad går jag därifrån. Det slår mig nu att hade jag inte låst dörren hade han nog försökt att kväva mig när jag fortfarande låg och sov. 
Uppe på däck möter jag upp med de andra slagna hjältarna och i tysthet njuter vi av solen. Då glider den största av våra nya vänner upp med elva stycken kalla som vi måste skåla med - hemskt med underhållande!
 
Efter äventyret till havs har vi hamnat i Hanoi. Vi har precis varit och sett en mycket märklig "water puppet show". Märkligt är väl egentligen det ända jag kan säga om spektaklet. Imorgon ska vi ta nattbussen till den lilla byn Sapa som ligger vid kinesiska gränsen. För lokalliv och vandring. Först ska vi dock njuta av en sista utekväll med herr Adam. De jobbiga avskeden skjuter vi dock upp till imorgon för ikväll är det ren och skär lycka som gäller. 
 
Hoppas ni kör på samma sätt, det är ju ändå torsdag! 
 
Kramar, Jens 

Man ska ha husvagn

Kategori: Allmänt

Som sagt så löste vi problemet med biljetterna ifrån spökstaden dong hoi. Sent på kvällen gick vi på en nattbuss och mutade in reviren. Jag hamnade längst bak (som vanligt) med ett kanadensiskt par som var trevliga och mysiga. Var lite speciellt att dela tre sängar med ett par men lite gosigt var det att ligga bredvid två turturduvor.
Svårt att somna men till slut kom sömnen och ungefär då krockade vi,( ja ni läste rätt) en lastbil körde om i full fart och tvingade bussen att väja. I väjningsriktningen låg en moped och bussen styrde tillbaka och rätt in i lastbilen. Resan fortsatte med en sidospegel mindre och x antal skakade passagerare...
 
Vi anlände halv sju i huvudstaden Hanoi och letade oss sömndruckna och svaga till närmaste cafe. Vi beslutade att ta oss till busstationen för att snarast lösa biljetter till Ha long bay och tog en taxi dit. Problemet vár att föraren int kunde engelska och taxin bara var avsedd för fyra passagerare så med kollektiv kramp i benen hamnade vi till slut tillräckligt nära en busstation. Till vår glädje gick den nya bussen varje halvtimme och vi var ensamma i minibussen! 
 
Vi blev lovade en tre timmars lugn bussresa till kusten men som ni förstår blev det inte så. Efter en timme på Vietnams största motorväg hoppar bussen till och vi styr in till kanten. Punktering mitt ute i ingenstans och föraren tar det säkra före det osäkra och lägger ut varningstreangel, fem meter bakom bussen beståendes av några kvistar!
 
En lokal vietnames kom till undsättning och efter däckbyte fortsatte vi resan som tog fem timmar istället för tre... Väl framme i Ha long bay bokade vi segling i övärlden imorgon och gled est mest runt efter det. Försökte supa en local grabb under bordet på kvällen utan synligt resultat så vi gick hem istället, hade det handlat om snaps hade han inte haft en chans...
 
För övrigt har flera utav oss skaffat oss nya frisyrer idag, gaaaaaalet snygga.
 
Skepp åhoj!
A

In i mörker

Kategori: Allmänt

Vi lämnar Hoi An med nya kavajer och skjortor för en ny upplevelse - nattåg i Vietnam. Vi har fått höra från olika håll att man bör hålla sig undan från tågen då de tar lång tid och är "dirty". Vi hade dock inte mycket till val då vi ville ta oss till Phong Nha-Ke Bang National Park för att se världens största grotta Son Doong. 
 
21.30 ramlade vi in med våra väskor på en lokal-fyld tågstation där vi sedan tillbringade 2.5 timmar i väntan på det försenade tåget. Två och två skiljdes vi åt för att hitta våra sovhytter. Med hjärtat i halsgropen öppnade jag och Adam dörren till vårt hem för natten. Tre vietnameser sov sött i underslafarna, en man och en kvinna med deras lilla bebis. Natten var absolut inte så farlig som man hade förväntat sig och när solen gick upp letade vi efter någon som kunde förklara var och när vi skulle av. Propagandamusik förklarade att det var dags och vi tog oss till taxin för att komma till hotellet. 
 
Allt kändes då riktigt schysst förutom att hotellägaren inte kunde engelska. Vi lyckades dock boka in oss på en guidad tur till två grottor med lunch och allt etc. Vi fick också en god frukost innehållandes ägg, bröd och ost. 
 
Next stop, Caves! Wow va balt det var. Turen inleddes med en halvtimmes tur på en flod som ledde oss rakt in i en enorm grotta. Mörkret slöt sig runt oss och vi vaggades runt och häpnades av moder jords extrema kreativitet. Jag lyckades dock, av okänd anledning, inte hålla ner frukosten, vilket resulterade ett något svagare intresse. Hur som helst en häftig grej. 
 
Efter lunchen tog vi oss till nästa grotta, dong thien duong, där vi vandrade uppåt i säkert 15 minuter för att sedan ta oss ner i ett enormt grottsystem. Känslan var nog densamma för oss som för brödrarskapet då Gandalf "risks a litle more light" i morias grottvalv. Massiva pelare formade av naturen och 100 meter högt i tak gick vi djupare och djupare in. Lummelundagrottorna kan slänga sig i väggen. 
 
Efter fyra timmars sömn kan ni förstå att vi var trötta och efter turistande i fem timmar i 30 gradig värme kan i förstå att vi var ännu tröttare. Vi var dock inte klara utan drog till en liten flod där vi fick bada kallt för första gången sen Nya Zeeland. 
 
Hungriga och sömniga kom vi tillbaka till hotellet. Desperat suktande efter mat var vi tvungna att försöka fixa en bussbiljet till Hanoi morgonen efter. Något visade sig omöjligt då INGEN kan engelska. Vi kastade tillslut in handduken, konstaterade att morgondagens backpackers får lösa problemet och satte sikte på den enda rekommenderade restaurangen i staden enligt lonely planet. Beskrivningen var något kryptisk och avslutades med "great conversation". Maten var skit... "great conversation" var ironiskt menat då ingen utav de 10 servitriserna kunde engelska. Usch, lite mat och relativt dyrt, en ny sorts mörker fyllde oss och vi gick hem för att sova bort problemen.
 
Denna dag har dock följt samma mönster, vi har lyckats få tag i bussbiljetter men det är i princip det enda som har gått positivt. Utstirrade, utpekade och utskrattade varndrade vi den ödsliga staden i jakt på mat utan att hitta något. Tillslut åt vi kanske den värsta måltiden hittills vilket har lämnat oss lika trötta som igår.
 
Vi behöver komma härifrån. 
 
Bussen lämnar 21 så förhoppningsvis är vi härifrån innan 23. Vi lever, vilket är bra. Soligare dagar ligger framför oss. 
 
Puss / Jens
 

Modelejon

Kategori: Allmänt

Vi lämnade vårt kära Nha Trang vid mörkrets inbrott och intog platserna på nattbussen. Vi vet inte vad vi gör för fel men av någon anledning hamnar vi alltid längst bak där hettan från motorn kan liknas vid typ Mordor. Detta i en skön kombination av att rusa fram på en väg som består av fler hål och gupp än plan mark gjorde att sömntimmarna blev förjävla få...
Mötte morgonen i Hoian där vi fick tag på väldigt fina rum och fick lift med receptionisten ner till hotellets anlitade skräddare. Hoian är nämligen mest känd som Vietnams skräddarstad där ens vildaste fantasier om kreationer blir verklighet. Vi fick ett chockartat välkomnande av åtta hyperaktiva lokala kvinnor som började kasta modellbilder och tyger på oss. När stormen väl lugnat sig låg beställningar på skjortor, kavajer och shorts, vi ramlade ut ur butiken helt utmattade och fick vila några timmar innan vi skulle tillbaka för provning och betalning. Lunch och stridssömn och sen tillbaka in i hetluften där samtliga skjortor och shorts var klara med mycket gott resultat! Som dom seriösa klädikonerna vi är hade jag och Jens struntat i skjortorna och istället designat våra egna kavajer. Eftersom vi båda söker perfektion i allt vi tar oss för så bad vi skräddaren om några justeringar och ska tillbaka imorgon bitti för att hämta våra nya älsklingar. Sehr spannend ja!
 
Ikväll har vi beslutat att ladda upp med sötsaker och kollar sagan om ringen på rummet, ibland måste man ju vila ni vet...
 
Ps. Öl kostar 90 öre här, pretty sweet huh?

Barberaren i Nha Trang

Kategori: Allmänt

I snart tio veckor har jag sett världen tillsammans med mitt första "skägg". Frästelsen och adrenalinbehovet blev dock för grovt då vi passerade en barberare sittandes vid en vägkorsning i Nha Trang. På skakiga ben glider jag fram och vi kommer fram till att han plockar bort skägget för 2,5 dollar. Dealen är sluten och min nya vän tar en sipp av något som bara kan ha varit öl. Direkt efter trycker han ner mig i stolen och drar fram en rakkniv. Med en extrem precison jobbar han sig igenom från höger till vänster sida, från höger öra till vänster öra. Han rakade även bort hår i pannan som jag inte visste om att jag hade.
 
Samtidigt som jag ligger under en kokosnötspalm med och blir rakad är det många ljud som rullar på runt om. Den raspande kniven mot strupen får mig att inse att om barberaren nu hostar är det över, spänt men häftigt. Britter går förbi och muttrar "wow what an idiot, risks his on life for a shave" - yolo, era äckliga britter, YOLO!!
Halvvägs in i rakningen krockar två moppar utanför i korsningen, utan skador tack och lov, men vi tar en paus på ett par minuter. Allt avslutas med att en två decimeter lång stålsax glider fram och sticks rakt upp i näsan på mig.
 
Med finare näshår och ett ansikte som tappat fem år reser jag mig upp, skakar hand med barberaren och vaggar bort mot hotellet. En adrenalinkick rikare konstaterar jag att det definitivt var värt att lägga sitt liv i en främlings välvårdade händer. 
 
En slät Jens önskar er en god kväll!
 
Puss

Regression, på ett fint sätt

Kategori: Allmänt

Hej kompisar!
 
Vi befinner oss fortfarande i Nha Trang, ryssens andra hem. Inne på vår sjätte dag känner vi dock att det nog är dags att röra på sig. Dagarna har knappast bestått utav komplexa ting, utan nästan enbart sova, sola och parta. Festerna här är riktigt mellow så istället för att bränna stubinen under tre intensiva timmar så sprider man ut roligheterna under natten och myser sig hemåt i soluppgången. Efter tre dagars såsande tog vi oss dock i kragen och begav oss ut på äventyr! Vägarna ledde oss till Vinpearl, ett gigantiskt vattenland som ligger 15 minuter ifrån kusten på en ensam ö. Vi är inte säkra på hur det är, men alla mina magkänslor skriker att Vinpearl är ett ryskt påfund.
 
Rysk monotom techno gick på repeat i högtalarna och likt ett gäng 12-åriga grabbar sprang vi emellan rushkanorna tills vi blev trötta och hungriga. Den ännu tröttare hamburgaren utgjorde en sorglig lunch, men vad gör det då man är på en leksaksö och solen skiner. En timma på den planterade stranden med lerkastning och nergrävning av Adam följdes av att, med en glass i handen, ta sig till karusellavdelningen. Den personliga favoriten var spelhallen där man kunde köra hur många olika "tivolispel" som helst, sånt som man aldrig kör på grönan då det kostar 10 kr. 
 
Glada och blommiga om kinderna tog vi oss tillbaka till fastlandet då vi snabbt aggerade som något äldre pojkar med ett antal öl i handen. Summa sumarum - en riktigt härlig dag då vi lät grabben inom oss gå lös. 
 
Idag har vi inte gjort så jäkla mycket, slagna hjältar vaknade sent och ett par timmar spenderades på stranden innan vi tog oss hem. Nu sitter vi och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för fotboll.
Dagens höjdpunkt tillbringades dock vid en gatkorsning, drar det dock som ett eget inlägg.
 
Stay tuned peps
 
Jens 

Good night Vietnam

Kategori: Allmänt

HÄJ!
 
Idag hade vi vår första riktigt fina dag här i nha trang. Igår hade vi bokat en heldag med dyk och helpension på en dykbåt och ställde klockan på halv sju och begav oss mot den ytterst fräscha seglarklubben vid stranden. Vacker båttur i morgonsolen och sen gick vi down under. Efter två dyk var vi rörande överens om att det var en riktigt bra upplevelse. Vitprickig muräna, ett helt gäng med supergiftiga skorpionfiskar och lejonfisk samt en riktig storslam i form av en frogfish. Instruktören sa att vi skulle skatta oss extremt lyckosamma då många dykare med över tusen dyk på nacken aldrig sett en frogfish. Uppspelta som små barn på julafton över detta faktum dansade vi hemåt genom staden. 
 
Hann med några soltimmar på stranden med helt brutala vågor. Jag och Henrik blev omkullslagna i första vågen vi mötte och bådas badbyxor hamnade vid fotknölarna, (ryssarna på stranden blev knäckta och otroligt avundsjuka..) 
Den mest exalterade var kanske ändå jens som var helt vild i vågorna, tror han lekte i en timme eller så innan han såg skylten att man inte fick beträda vattnet pga farliga vågor, hej och hå!
 
Ett svettigt gympass senare gör vi oss nu redo för att göra byn. Blöt utekväll ahead!
 
Er tillgivne Adam

Good Morning Vietnam

Kategori: Allmänt

Hello to you! 
Vi har avverkat två stycken nattbussar sen vi senast hördes. Den första tog oss från Kambodja in i Vietnam. Resan var inte helt smärtfri då några utav oss fortfarande var förföljda av djävulsbakterien från Koh Rong. Extra jobbigt var det då vi blev tvugna att byta buss i Phnom Phen. Efter att ha hittat den nya bussen tillbringade vi 1.5 timmar i ovisshet - ingen förare, ingen resa. 
Vi tog oss fram till Ho Chi Minh staden på 15 timmar istället för 12 vilket resulterade i att vi tog in på första bästa hotell. Dagen efter fick vi besök av en av mina närmare vänner, Samuel, som ska hänga med oss i Vietnam den sista månaden, hoppas verkligen att han kan tillföra något och inte bara vara i vägen. 
Det ballaste med HCMC var nog ändå cu chi tunnlarna som vietnameserna gömde sig i under kriget med jänkarna. Jag och Adam var de ända två männen i gruppen och vågade oss igenom det 100 meter långa tunnelsystemet som inte var större än en meter i diameter i höjd och bredd. Lite läskigt men samtidigt en cool upplevelse. Vi passade även på att stötta den vietnamesiska armen genom att köpa 20 kulor till en AK 47 som vi broderligt sköt upp tillsammans. Otrevligt minst sagt, men även det lite coolt, förhoppningsvis var det sista gången man höll i ett sånt vapen. Under hela turen blev vi hjärntvättade med propaganda om hur vidriga amerikanerna var under kriget vilket faktiskt smakade lite illa i munnen då vi nog är mer influerade av västvärlden än vad vi kanske trodde. Efter dagarna i HCMC och de kulturella turerna kan man ändå konstatera (oväntat) att Vietnamkriget var ruskigt hemskt. 
En annan fin sida av HCMC är att man sittandes på plaststolar mitt på vägen kan få avnjuta en kall öl för 3 kr vilket är helt underbart! Mycket skumt folk och mycket konstigt händer runt om men det är ju en del av resan. 
 
Igår hoppade vi på ännu en nattbuss förberädda på det värsta. Denna buss var dock riktigt bra! Neonlamporna som lyste upp var enligt mig bara ett plus. Nu är vi i Nah Trang som är en semesterort vid östkusten. Vädret vill dock inte riktigt sammarbeta så nu tar vi det lugnt på rummet.
 
Förhoppningsvis skiner solen imorgon, både på oss och på er!
 
Puss & Kram 
Jens Holmén