Imorgon fyller mina resande dagar 105 och de har kommit till sitt slut. Självklart känner man sig lite ledsen att allt är över men det ska också bli oerhört skönt att komma hem till familj och vänner.
Jag fick en härlig känsla av totalt välmående här omdagen. När jag låg i solen och inte gjorde någonting kunde jag konstatera hur nöjd jag är med min resa. Jag har fått vara med om så oerhört mycket med så många grymma människor. Detta har överlägset varit mitt livs äventyr och något jag kommer ta med mig genom livet.
Jag vill tacka alla som varit med och gjort denna resa till vad den har varit, ruggigt häftigt.
Slutet på min resa innebär dock slutet för vår relation här i bloggen, förhoppningsvis klarar ni er. Men för er som ser bloggen som ert liv har jag en dialog från min och Adams guide genom den här resan som jag kommer avsluta med.
Vi ses hemma i Sverige
Jens, signing out
End? The journey doesn't end here. Death is just another path, one we all must take. The grey rain-curtain of this world rolls back, and all turns to silver glass. And then you see it... What? Gandalf? See what? White shores... and beyond, a far green country under a swift sunrise. Well, that isn't so bad. No, no it isn't. ~Gandalf and Pippin, The Return of the King (movie)
Näst sista kvällen i Vietnam vilket också innebär näst sista kvällen på min resa. Klart vi ska fira! Kvällen inleddes på vårt stammishak där de underbara nudlarna kostar 1,5 dollar och ölen 0,5. Efter att ha ätit tog vi oss mätta och glada till Sankara. Stället var relativt dött men i baren stod Padey som vi lärt känna här i Mui Ne. Efter att ha pratat nonsens med ett gäng koreaner och två ryska kvinnor tog vi oss vidare till stället där fölk "kanske skulle hänga". Det var endast personal där så vi teamade ihop oss med två lokala grabbar som jobbade på stället och lirade biljard. Jag har aldrig spelat så bra någonsin innan tror jag men ändå lekte grabbarna bara med oss.
Det skevaste på kvällen hände dock efter biljarden då vi av oklar anledning började spela "hoppa hage" (?) med ett gäng tjocka ryssar. Hemskt roligt. Snart snubblar vi på två backpacker tjejer som hänger på till nattklubben där det faktiskt fanns en del folk. Vi mötte upp Padey och avslutade kvällen nere vid vattnet för att se soluppgången.
Idag har man väl mått som man förtjänar men jag och samme lyckades iaf komma iväg till "the sand dunes" som är några stora sanddyonor mitt ute i ingenstans, riktigt balt. Vi tackade också av favoritrestaurangen med världens sötaste servitris. Tårfyllt adjö.
Första dagen i Mui Ne inleddes som planerat. Liggandes på beachen konstaterade jag att ölen och den bristande fysiska aktiviteten har fördärvat min kropp. Aldrig någonsin förut har jag varit så fet som jag är nu. Dessa tankegångar få mig att fatta beslutet - sol, bad och träning får stå på schemat de sista dagarna på resan.
Planerna höll i kanske 3 timmar innan det blev dags för middag. Under middagen träffade vi Bill, cirkus 55-60 år gammal, som blundade och pekade på en världskarta. Fingret hamnade på Vietnam och saken var biff. För första gången någonsin satte lantisen sig på ett plan och lämnade Australien. Ett antal öl hann försvinna då han delade med sig av sina erfarenheter. Snart gled fem kanadensiska grabbar in som vi snabbt fattade tycke för. Rätt som det var var klockan 6 på morgonen och jag insåg att morgondagens löppass förmodligen skulle bli inställt.
Ett par soltimmar hann vi åtminstonde med innan solen gick i moln. Vi mötte upp kanadikerna på en Bu ke-restaurang för att sedan dra vidare till en mysig och fräsch beachklubb (TACK SOSSO FÖR TIPSET!) för lite pub quiz. Dålig erfarenhet från Sydney gjorde att stämningen innan kanske var en aning spänd men den här frågesporten var ruggigt mycket roligare. Många musikfrågor samt mycket film och serierellaterat gav oss en hedersvärd femteplats (utav 12). Direkt efter gick kanadensarna tillbaka till hotellet och vi träffade britterna JP och Adam. Ännu en vild utekväll utspelade sig till småtimmarna. Det ska tilläggas att utelivet i princip bara består av läskiga ryssar och galna asiater - vi är sålda.
Idag var vi uppe lite tidigare, hängde på Sankara beachclubb och bara mådde. Livet är riktigt skönt just nu även om både jag och Samuel är lite trötta. Kryper nu ner i sängen och drömmer mig bort.